Hur kan det gå så bra?

Ofta säger elever till mig, speciellt de som går valp- och vardagslydnadskurser, att det går så mycket bättre när de tränar på kursen än när de tränar hemma.
Jag tycker inte det är så konstigt, egentligen.

Spruffs kommer gärna när husse ropar fast han precis var på väg till kompisen Axa.

På kursen är hundägaren helt uppmärksam på sin hund och dess beteenden. Förhoppningsvis har jag som instruktör, kunnat förmedla målet med övningen, så hundägaren vet precis vilket beteende som de vill belöna, t.ex. ett kontakttagande. Om hunden hittar på nåt tok törs hundägaren agera och på ett planerat sätt, snabbt korrigera, t.ex. avbryta ett försök att springa till en hundkompis, istället för att lugnt sitta kvar vid föraren.

Axa går fint i koppel för hon vet att hon blir belönad och att hon inte hinner smita därifrån utan att vi visar hur vi vill ha det.

Hunden vet alltså att det lönar sig att göra rätt när de är på kurs. Den får några uppmuntrande ord, en godbit eller tokrolig lek. Såklart gör den det vi vill då.
Hemma däremot, kanske vi pratar i mobilen på promenaden och ser inte att hunden tar kontakt med oss inför ett hundmöte, alltså missar att belöna ett bra beteenden. Vi kanske tycker det är pinsamt att be grannen prata mindre jolligt, några gånger när de hälsar på hunden, fast vi vet att hunden då skulle klara av, att hålla sig med tassarna på marken. Vi missar ytterligare en chans att få belöna hunden. Om hunden upprepade gånger försöker göra rätt men vi missar det, varför ska den då fortsättar anstränga sig....
Hunden gör det den tjänar på och vi får dom beteenden tillbaka, som vi förtjänar. Svårare än så är det inte. När hunden gjort rätt måååånga gånger med vår hjälp, blir det beteendet så självklart att hunden väljer det beteendet utan att tänka på att den skulle kunna göra på nåt annat sätt. Så det lönar sig för oss att träna, träna, träna på bra beteenden och vara närvarande när vi tränar.

Raffe springer fort till matte fast det är lite jobbigt med alla farlighet runt omkring, för matte blir såååå glad då och delar ut fantastiskt goda små kycklingbitar!

Ny kamera!

Äntligen har jag köpt mig en systemkamera!!! En Canon 450D med ett macroobjektiv 60 mm 2,8. Det lät väl fint :o) Jag är inte alls nåt bra på det här men har haft bra hjälp av Katarina Sahlin, gud va jag har nött på henne innan jag kom till skott. Tack! Men macroobjektiv var en ny upplevelse, går att ta supernärbilder och på skapligt håll. Funkar inte att zooma men det löser jag i photoshop sen.
Mycket nöjd, det är jätteroligt, har redan börjat titta på fler objektiv, och en ryggsäck, och ett stativ..... Hmmm!
Här kommer en kavalkad från dagen fotosession.
Jag och Grym på väg ut på ett spår. Kom nu ihåg att alla bilderna är tagna med samma objektiv. För övrigt kan jag skryta lite över Gryms spårförmåga :o). Han tar sig mycket bra, tappar han spåret tar han sig målmedvetet tillbaka. Han är helt fokuserad på att hitta fram till grejerna.
Jippie!!! En burk full av godis i spåret!! Våra spår har legat ca en timme och är ca 60-70 meter långa. Miljön har varit både skog, äng och som här halvuppvuxen sly. Nema problema!
Photoshoppat porträtt. Ursprungsbilden visar tydligt att han sitter i bak i bilen.
Michaela Wörmans cocker Åska, bilden är tagen på ca 60 cm håll. Utan zoom-möjlighet. Tycker jag känns bra!
Ann Essner och Kim som tävlade lkl 2 i Valbo idag. Bilden är tagen på ca 30 meters avstånd, fortfarande ingen zoom men bildkvaliten blir så bra att det inte är nåt problem att beskära och ta fram motivet i närbild.
En liten, liten, liten myra på ett kaukasiskt fetblad i mitt nyanlagda land. Jag låg kanske 5 cm ifrån myran och objektivet klarar fortfarande att fokusera!
Samma blomma och samma myra, fast den är så liten så den lär du inte hitta på den här bilden! Bilden tagen på ca 40 cm.

Det här med att fotografera smakar mer!

Gröna fingrar

Jag erkänner. Vi har givit oss in i villaområdets tävling om finaste trädgården. Inte så storslaget, men ändå. Jag kan inte skryta med gröna fingrar men jag tycker det är så fint med blomsterprakt i trädgården. Det är inte så kul att planera det och göra det men jag myser när det är klart. Ungerfär som när man byter gardiner och kuddar. Det är inte så många som märker det men jag myser på att det är fint när det är klart. Så är det med min trädgård oxå. I vanliga fall tycker jag att det är fint med lite pelargoner och lobelia, men nu har jag ansträngt mig lite.
I år har jag tagit mig tid att planera ett land och dess innehåll. Växter som blommar på olika tider, de har olika höjder och utbredning. O allt är perenner, så förhoppningsvis kan jag bara njuta nästa sommar.
Ett gullnattljus med ett kaukasiskt fetblad i bakgrunden.

Oj då!

Jag undrar vem som blev mest förvånad, jag eller Grym?
Igår lyfte han på benet när han kissade. Inte så högt och bara en gång, men ändå. I dag har han också provat en gång.
Han börjar bli en man, den lilla slyngeln!

En dag vid havet.

Vattengympa

Vi tränar småmuskler som Grym inte använder spontant. Går i sand, går på skrå, går i vattenbryn och högt blåbärsris.
Idag var vi i rännan i Mårtsbo och simmade. En lååång sträcka är det lagom djupt för Grym att simma och vi kan stanna när som helst om han behöver vila. Det är så pass strömt att det knappt går att simma motströms. Vi gick medströms idag, det var jobbigt nog för lilleman. Rännan är en rest från när timmer flottades från Dalälven ner till havet vid Korsnäs. Nu tar Korsnär vatten in i produktionen den vägen.
Vi var där med Helen, Mischa och Sizzla samt Helens mamma Karin. Dobbrarna hade varit här förut och iaf Mischa njöt av det rinnande vattnet, Sizzla hade mest bråttom som vanligt! :o) Med sina långa ben kunde tjejerna gå nästan hela vägen.

Egen träning

Grym är med mig på de flesta kurserna. Mycket för att han är bra att ha för att tydliggöra det jag säger, men även för att det är bra träning för honom att ligga och koppla av medan jag gör annat. Dessutom tycker jag att det är trevlig att ha honom i min närhet.
Så här ser det ofta ut på kurserna. -"När är det min tur?"
I tisdags efter två tävlingslydnadsgrupper kom några träningskompisar till regementsparken och vi tränade tillsammans. Grym var såååå nöjd över att jag ägnade mig helhjärtat åt honom i en kursmiljö.
Grym dirigerades runt träden och ibland överraskade jag honom med ett "stå", som här eller kanske ett "ligg" eller "apport".


Positionsträning med extern belöning. Han jobbar oftast med full koncentration på mig fast det ligger leksaker utlagda men här kan han inte riktigt låta bli att tjuvkika

Men det lönar sig bättre att ge mig all uppmärksamhet.

Efter en snygg"fotingång" får han mitt glada Yeah!, så han får springa och ta sin belöning som i detta fallet var en burk full i godis som han måste ha hjälp att få upp.
Han tycker det är sååå spännande när jag "krånglar" med locket innan han får vräka sig ner i burken.
Så snyggt ser det ut understundom!

Valpkurs

Måndagskväll var en valpkväll med två valpkurser. Dom kurserna är alltid lika roliga att hålla, positiva och vetgiriga förare med hundar som inget hellre vill än försöka förstå sitt nya liv.
Grym hjälper mig att hålla ett vakande öga på alla bebisar. Ska sanningen fram tycker han inte att det är jätteroligt att ha kurs men han är till stor nytta när vi ska visa övningar.
Valparna har lärt sig att fråga sin förare om lov att få ta saker.
Har är det isländska fårhunden Laki som frågar husse Derek om lov så duktigt!
Norska Lundehunden Skrållan kollar om Anna har nån belöning i munnen. En övning jag använder för att introducera värdeladdning av hundens namn som i slutänden blir en bra inkallning!
Inkallning med störning. Valparna får gå fram och kolla in en annan valp.
Då passar matte Jeanette på att kalla in Bosse-boxer som såklart väljer att komma istället för att lattja med Skrållan!
Joel och pumi Charlie leker efter en lyckad inkallning!
Marcus och chihuahuan Raffe tränar kontakttagande. Raffe har snabbt lärt sig att man inte kommer åt det man vill ha om man inte frågar först!
"Varsågod!"

Systuga

Ååååh, vad jag längtar!!!! I princip varje år åker hela familjen till Gotland v. 32 under medeltidsveckan. Byter skepnad, byter kläder, byter musik, byter matstil, sänker tempo, umgås med goda vänner......

I går åkte vi ut till Jocke och Annika på ön i Hedesunda för att komplettera den medeltida garderoben. Ja, vi åt gott såklart och killarna släppte några (många) pilar. De tävlar i medeltida bågskytte och laddar upp för Gotland just nu.
Långt in på natten satt vi i den ljumma sommarvärmen och sydde på altanen. Solen gick ner... och upp över Dalälven. Jag fick sytt en blus till Mikaela i kraftigt linnetyg som ursprungligen har varit militära madrasser.

Nya kurser

Nu ligger höstens kursprogram på hemsidan med mååååånga olika kurser.

Wilma sitter fint på en trixkurs

Sara och Bono tränar "varsågod"!

Extern belöning

Fick en fråga av en elev som fick mig att tänka till och få ner svaren på pränt.
-"Jag undrar vad du tycker är den största vinten med externbelöningar jmf med "vanliga" belöningar som kommer från mig?"
Här kommer mitt svar:
Den externa belöningen kan vara en hjälp för att förstärka en riktning, t.ex. att hjälpa upp ett "bakåt-tänk" på fjärren genom att lägga belöningen bakom eller för att förstärka tempo på inkallningen genom att lägga belöning bakom föraren.
Jag kan också tycka att en extern belöning triggar hunden mer. Då kan man kanske tycka att det inte behövs på den redan gasade hunden, men triggningen gör att hunden blir mer noggrann att hitta rätt beteenden.

När jag använder extern belöningen är det bara mitt "varsågod" som bekräftar att jag är nöjd och hunden får dra iväg. Om man har belöningen hos sig är det lätt hänt att hunden missuppfattarr vilket beteende som genererar belöningen. (Läs, föraren har svårare att tima rätt beteende) Tex. om vi går fot, kan jag säga "varsågod" när hunden går optimalt bra, utan att förändra min kropp, mitt tempo eller min attityd. Den förändras först när hunden dragit iväg. Alltså belönar jag exakt det bra beteendet jag var ute efter. Om man belönar med godis eller leksak hos sig är det lätt hänt att man "skvallrar" om att belöning är på väg genom att ena handen svänger mindre efersom den gör sig beredd att skicka fram godisen, eller att man samtidigt som man halar fram leksaken vrider sig åt något håll, så att hunden följer med och får belöningen för fel position. Det beteende hunden tror sig få belöning för, kanske är att huvudet sträcks fram lite till framför ditt lår eller kanske strävar framåt lite för mycket, för bollen brukar kastas framåt. Eller att hunden saktar av lite för att ni brukar stanna och leka/äta. tex.....

Desutom håller den externa belöningen intensitetsnivån uppe på ett bättre sätt, speciellt i moment som kräver mycket teknik och koncentration. Hunden får springa iväg, även om det är godis som är belöning och blir mer aktiv igen. Vi kan dessutom variera den externa belöningen mer än den vi har hos oss.

Till sist har vi en jättebra anledning till extern belöning. Det är att det är en så bra störning, som du dessutom har full kontroll på. Att kunna koncentrera sig på uppgiften trots att belöningen ligger helt öppen, eller att en annan människa bollar med den, gör hunden så otroligt medveten om vad uppgiften består av så den inte låter sig luras av andra störningar heller!

Oj, det blev ett långt svar, men det brukar bli så av bra frågor!

En cykeltur

Efter middagen idag tog vi cyklarna och rullade ner på stan för en fika. Härlig stämning, fullt med folk på gator och cafeér. Lite kontinentalt nästan.

Grym skulle såklart med så jag stuvade ner honom i cykelkorgen. Han är otrolig den hunden, bökade till sig på den lilla ytan, lät framtassarna hänga utanför och betraktade omgivningen som om han hade gjort det hur ofta som helst. 7 km enkel väg med bibehållet lugn!

Spårat

Tänkte att jag skulle, för första gången, ge en hund möjligheten att bli riktigt duktig på att spåra. Har aldrig riktigt haft intresset tidigare men nu ska det ske. Sen om jag lyckas bana väg för Gryms utveckling ända upp i toppen, får framtiden utvisa.

Idag var vi ut för att spåra för tredje gången. Totalt sett gick han i dag sitt femte och sjätte spår. Lägger ut fler spår varje gång utifall han misslyckas av nån anledning. Ibland får han ta alla, ibland använder vi bara ett, beroende på hur taggad han är.

Tidigare tillfällen har han gått på nyfikenhet tror jag och mest blivit förvånad när han sprungit på leksaker i spåret. Idag var attityden annorlunda, mer förväntansfull redan när jag lade ut linan. Jag hade lagt två spår, ca 30-40 meter långa, i gles skog med tätt blåbärsris. Båda gick i mjuka serpentinbågar och hade legat ca 80 minuter.

Förväntan gjorde att han hade mer bråttom och därmed blev lite slarvigare. Men går det fort blir det gärna fel, det fick han erfara. Han gick tillbaka nån gång för att han tappade bort sig innan han koncentrerat gled iväg. Sen höll han koncentrationen ända in i mål! När jag klädde av honom var han fortfarande på G och ville vidare så vi gick en omkrok till nästa spår där jag släppte på ca 3-4 meter från spåret. Han drog sig framåt och tog upp spåret och följde det fint.
Tja, han kanske blir bra på det här också, den grymma lilla hunden!